19:00

Sara vet att vägen till mitt hjärta går genom jägern, if u know whatamean.

Det känns som att man är elva igen. Jag trodde inte folk betedde sig så här fortfarande. Det här låter ju bra skrytigt men det är inte menat så; jag tycker faktiskt på allvar att det är jobbigt när folk intresserar sig för mig. Jag vill inte ha ett förhållande eller något slags utbyte av en karl över huvudtaget (bortsett från den väldigt konstiga relationen jag har med en skit som krupit under mitt skinn. Dramatiken det medför räcker gott och väl. Tro mig, här står jag fortfarande orörligt handfallen). Varför är det så självklart för folk att man letar efter någon så fort man är singel? Varför frågar ingen bara vad jag vill först?

Men vänskap är bra, det får man ju aldrig för mycket av. Bara man förstår att det inte finns mer än så. Jag är kompromisslös.