20:25
Det konstiga är att jag fortfarande blir knäsvag vid varje möte, att varenda sekund tillsammans är livsviktig och att jag vet att ingen annan har det där, vem det än är som går förbi. Jag är säker i en sån jävla osäkerhet och jag tror att jag älskar det precis så här. Jackpot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar