18:30

Har funderat några dagar på vad jag känner för dig egentligen, för nu när jag känner mig bortglömd så vet jag faktiskt inte längre vart jag står. Kanske har jag klivit över världens största tröskel, och kanske är det ganska okej att vara ensam? Eller så är det bara en inbillning, vad vet jag, jag har väl för en gångs skull lyckats samla ihop en trupp med dopaminer som faktiskt inte gett sig av på morgonen.

Idag har jag varit nyttig. Städat, pratat kärleksproblem, bokat knark och ljugit mig slingrandes ur en hjälpande insatts. Känns bra, good feeling, high five. Kvällens planer blir inte så storslagna som jag hade tänkt, för jag tänker ligga i soffan och inte röra en fena framför teven. Om man bara hade haft godis också...