22:00

Jag är inte alls nöjd längre. Den här helgen känns mest plågsam att behöva ta sig igenom. Vill ju egentligen göra annat. Jag är en sån som alltid är så himla rädd att misslyckas att jag aldrig riktigt vågar ge mig in i något. När jag väl gör det så brukar jag fega ur i sista sekund och skylla på någon lustig sjukdom eller så. Allt vore så mycket bättre om min fjantiga rädsla kunde diagnostiseras med några lika fjantiga bokstäver så att jag kunde ha något konkret att skylla på. Men så är inte läget, faktiskt. Jag får helt enkelt lära mig att stå ut och leva på aha-upplevelser.
För det finns en poäng med att göra saker som är så läskiga att man tror att man ska dö. Den där personliga utvecklingen, ni vet.

Fast jag tycker att jag är personlig nog? Blä. Skulle kanske behöva coaching i det här med att... leva.