21:30

Det är intressant att det är främst när man är bakfull som man vill förändra världen. Rädda den från all ondska, bli hjälte för en dag och hela baletten. Det är när ångesten kryper sig på med dåliga tankar om sig själv, och dopaminerna är borta för länge sen. Det är då man slår på en dokumentär om olaglig slakt av diverse oskyldiga och underbara djur, helst med Paul Watson i framkant, bölar lite och tycker att man är en bra människa bara för att man känner empati för en gångs skull, för det gör ju nästan ingen annan, och man måste väl väga upp sina dåliga val med lite kämparglöd. Tänk om man istället faktiskt var en aktivist och bara inte använde det och all information man matar sig själv med som något slags plåster på sina egna sår. Hytta med näven, ta sig för hjärtat och fälla någon tår kan väl alla göra liksom. Speciellt nu. Vad är det för engagemang? Noll. Jaha. Då har jag förstört en till chans till bättre mående idag.

Om jag bara kunde få en karl att ställa upp på Fuck for forest med mig så skulle jag kanske känna en mening med något. Eller allra helst skulle jag vilja vara en aktiv medlem i DBF, eller kanske t.o.m i Sea shepherd. Idag vill jag ha krig och jag kan inte hjälpa det.