onsdag 3 februari 2010

04:00

Det måste vara något med sammansättningen. DNA:t. Något med bostadsområdet. Vännerna. Backarna vi försvann över och våra föräldrars naiva föreställning om oss som fria individer. Bara vi kom hem klockan elva så skulle allt ordna sig, bara någon annan tog hand om oss under tiden. Men när lampan var släckt låg jag och stirrade in i väggen och kunde inte formulera vad jag saknade. Bara att det fattades en bit.

Jag handlade mat en iskall söndag och tänkte på att knulla i en annan ände av stan. Du är så förbannat fel, sa någon.

Inga kommentarer: