20:30

Livet verkar i vilket fall som helst kretsa kring ett par enstaka saker hela tiden. Det enda man egentligen byter ut är väl tid, rum och person. Annars har jag känt precis samma känslor, tagit på precis samma allvar och lekt samma lek i vad som känns som en evighet nu. Jag tvivlar på att det finns andra saker att tänka, och då borde ju livet vara ganska lätt att fnula ut och ta sig igenom, men samtidigt är det så satans komplext. Massor av kan inte, går inte, ska inte, måste och borde. Det kanske egentligen inte är mer komplicerat än man gör det till, men det går ju per automatik. Man ställer gärna till det för sig. Vill ha vad man inte kan få, osv osv. Äh.

Idag var jag hemma hos någon för att jag behövdes där, och det gav en väldigt fin känsla. Jag kan inte förstå hur jag mellan varje möte med den här personen glömmer bort hur jävla viktig han är för mig. Det är läskigt. Jag kände faktiskt för första gången på länge hur jag släppte garden och bara gick brevid honom utan att vara tafatt. Jag hittade orden för en gångs skull, klarade av att placera mig själv i oss, slutade tänka. Det är upp till honom nu, jag har gett honom pinnen för jag orkar inte springa längre. Kanske snubblade jag på mållinjen, kanske inte.