17:45

Ok, lite till.

Missförstå mig rätt, jag trivs. Han är en sån som får mig att sluta tvivla. Någon som inte bankar ner mig och vrider på mig tills jag är precis där han vill ha mig, utan någon som inte vill annat än att jag ska vara fri, och tycker att jag tycker rätt - vad jag än tycker - även om han kanske nödvändigtvis inte håller med. Han beundrar mig istället för att leta rätt på felen och påpeka dessa. Jag kanske trots allt inte behöver jobba så mycket med mig själv, jag kanske bara behöver ta min plats och komma till rätta. Varje liten åsikt spelar stor roll, det handlar om en renodlad uppmärksamhet där inget eller inga av de mina är fel. Där jag får vara glad. Där inget är så viktigt som att göra drömmar till verklighet, vilka hinder man än har. Det här är ingen jävla skugga. Ingen som vet bäst, ingen jävla tävling. Framgång är lycka, inget annat. Fan förlåt Anneli, men jag har kommit tillbaka nu. Jag älskar honom. Och mig.