13:00
Drömde om Anders inatt. Det var så otroligt verkligt. Jag bad om ursäkt för en grej och han för en annan. Han frågade om jag var arg på honom men jag visste inte vad jag skulle svara. Det är jag väl inte... Det jävligaste är att jag vet att jag hade kunnat sparka lite nytt liv i honom om han inte hade gett upp. Fast kanske inte förrän nu... Nej, jag ska ruska av mig känslan och kanske besöka graven istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar