21:30

Ibland liksom drunknar man i nån annans dumdristighet och känner att man närmar sig stranden av sig själv ju längre bort från personen man kommer. Med dig är jag ingen, utan dig är jag allt. Det är nyckeln. Det är svårt att diskutera sakligt med någon som är ute efter att DÖDA, om du förstår vad jag menar. Det blir en jävla massa pajer mot en sköld, och jag sätter mig över sandlådebråk med faktiska personangrepp. Jag behöver inte längre ditt slutgiltiga svar på mina tankar och idéer. Det här har varit så falskt att jag blir mörkrädd. Det blir jag och mina riktiga kära vänner i fortsättningen och jag tror jag överlever alldeles utmärkt så!

(Hur kommer det sig att jag inte har några problem med att avsluta den här sjuka relationen? Borde inte det vara ett av de smartare dragen?)