13:00

Vemodigt. Jag tar ut sorgen i förhand. Varför? Jag vet inte, det är en sån dag. Jag vaknade med migrän, surade för att solen var för stark, stack på möte, kräktes när jag kom hem. Vet inte. Det brukar som sagt alltid kännas jättebra efter mötena med Carina. Idag kanske jag inte riktigt hade vaknat. Det kändes iallafall halvdant och halvfärdigt trots att jag babblade på i samma takt som vanligt. Bad om att få komma dit två gånger i veckan i fortsättningen. Jag undrar om Carina känner att hon nästan måste putta ut mig ur lägenheten när tiden är slut. Tror det.

Annars då? Det har väl inte hänt så mycket. Några nya insikter som vanligt, men jag vet inte hur mycket de egentligen gör nytta. Kan ju iallafall knappast förvänta mig annat med mina andefattiga dagar. Nu vet jag hur det här med jobbångest känns. Skön känsla...