19:15

Jag fick inte det. Mer sömn alltså. Så jag gick till affären och köpte mat till mina gapande katter och sen gick jag till mamma och fyllde min egen mage med kinamat och fanta. Tänkte, det förtjänar jag kanske. Jag har en sån satans dödsångest mellan varven att det inte är klokt. Ser mig själv framför mig ligga i fosterställning på parkettgolvet och grina svart mascara på kinderna inom nån sekund. Då slår jag på en jag-ska-lära-mig-att-överleva-låt med typ Duran duran så mår jag bättre för en stund. Tragikomik kanske. Jag vill verkligen så himla mycket, jag vill så himla mycket 0 och jag vill så himla mycket 100. Det smärtar så satans hårt att behöva vara nånstans vid 50-snåret såhär, hela tiden på gränsen någonstans. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller hur jag ska lära mig att balansera. Jag vet inte heller om det är en släng av sömnbrist jag lider av nu eller om det faktiskt är adekvata tankar. Det känns så allvarligt som om det måste gälla nu, bära eller brista, pang.

Jag vill jobba, jag vill inte vara här, jag vill inte tänka, jag vill inte sova, jag vill inte vara vaken, jag vill inte vara nykter, jag vill inte vara full.