04:45

Jag la mig frivilligt i en snödriva på vägen hem och funderade lite.

Jag kan inte sova, så jag bloggar. Kom hem från jobbet för en halvtimme sen och jag måste säga att det gick betydligt över förväntan. Vi fick in ett flow alla tre, samarbetade väldigt bra. Jag har nog blivit lite objektiv i min nedstämdhet på något sätt. Hade det här varit för ett år sen hade jag väl skyllt alla fel jag gjort i alla aspekter av livet just då på Arvid. Hade jag varit likadan nu hade det varit L's fel att jag slog i armbågen tre gånger till exempel. Istället kan jag glädjas åt att jag var duktig inatt och gjorde ett jävligt bra jobb trots att jag var rätt vimsig den sista tiden. Det gäller väl egentligen bara att inte tycka synd om sig själv. Jag vet ju att allting kommer att bli bra snart igen, jag vet ju det. Och jag vet dessutom att det var jag som satte mig i killfällan en gång till, trots löften till mig själv om att aldrig i livet göra om det. Så. Det gör inget, det är okej, jag fixar det här med. Lite ensamtid bara. Och lite jävlar anamma. Nästa gång vuxna människor vill sätta sig över huvudet på mig kommer det inte funka, för jag vet bättre nu. Jag tror att jobbet blev min räddning inatt. För stunden iallafall, och det är jag nöjd med.