12:50
I skallen är det bättre även fast det fortfarande blöder lite från magen. Men jag har ju utan tvekan jordens bästa man som fixar allt som ska fixas i vardagen och tar hand om mig samtidigt.
I lördags skulle han på fest söder om stan. Jag orkade inte följa med. Var knappast drickasugen, dock sällskapssjuk, så jag satt och glodde i tusen vattenglas på bryggeriet med mamma och Peter. Vi gick dit och åt lunch vid 13-tiden och fastnade kvar till 21 då jag hade blivit dödligt trött och gick hem. En timme senare ringde en väldigt onykter kille och väckte mig för att han inte ville sova ensam, så jag pallrade mig upp, gjorde mackor åt honom och lyssnade tre gånger på att han hade vunnit i beerpong och dessutom blivit "tvungen" att svepa alla sina Elk 7,5:or den kvällen. Jo, tack... Men. Han är så harmlös och fin att jag vill gråta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar