23:45
Det står ganska klart för mig nu hur man är en bra flickvän. Det föll sig ganska naturligt den här gången. Kanske var det där totalsingelåret riktigt bra för mig. Jag vill vara nära Linus hela tiden, jag håller fortfarande ett krampaktigt tag runt hans arm när vi slagit oss ner i soffan, och det är en genuin saknad i bröstet när vi är isär. Alla mina farhågor kring oss som ett par är som bortblåsta, likaså dramatiken och tvivlet i stort. Jag jämför honom med tidigare "situationer" bara för att jag vet att jag inte vill ha något som liknar det igen, och upptäcker för varje gång att han är något helt nytt. Obeprövat och rent.
Kärlekstrams.
Jag hittade ett par intressanta dokumentärer på SVT play idag. Bl.a en musikdokumentär om José González och en dokumentär om Julian Assange som jag inte redan sett. Det är perfekt när jag inte har tillgång till filmer hemma på samma sätt längre. Viaplay finns ju också, men av det som är gratis finns inget som riktigt lockar. Nästa vecka gästar Stefan Sundström Pluras kök också. Det måste jag komma ihåg att titta på.
Bobby hade ingen bakteriell sjuka, så jag fick nog köpa medicinen i onödan. Roligt. Tur att man har en buffert. 3573 kronor fattigare, plus (eller ja, minus) specialfoder för 649 spänn säcken. Tänk att jag fått höra att jag inte är bra med djur. Ha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar