13:30

Och här sitter man, full som en jävla kebab eller nåt äckligare, klockan halv två på dan. Jag är fortfarande rätt dålig på att hantera det jag varit bra på att ställa till med, så jag gör automatiskt det jag är bäst på. Jag stack hemifrån utan att säga nåt vid tio imorse och har dragit ett par bärs sen dess. Han får hämta mig, liksom. Så jävla fräckt, jag vet. Han sa "kom hem, jag älskar dig även om vi är osams" en gång, men vad gör det, jag drunknar ju trots det. Han är väldigt duktig på att möta mig, säga åt mig att skärpa mig lite och ge mig ett dussin kramar. Egentligen är det inte hela världen, men det känns så. Nu känns det så. Min mur är väldigt lättlagad och de gamla vägarna är väl bekanta.