20:00
Ja, inte vet jag... Jag är ensam hemma. Katterna är mätta. Hundarna är trötta. Innan jag hade hunnit koppla loss Diezel i skogen idag så hittade hon ett spår. Jag tänkte "äh vafan", sa "spåra" och kutade (KUTADE) efter. Vi hittade haren. Jag tappade andan. "Förstå den fantastiska nosen!" Ja. Jag gör nog fan det.
Min lilla Shitbull beter sig fortfarande som han ska iallafall, och jag är inte lika livrädd för tanken på att äga honom längre. Han kommer säkert ställa till med trubbel i framtiden, men så pass uppmärksamma får vi väl ändå vara så att vi ser till att det inte leder till några juridiska tvister iallafall. Det har jag mer eller mindre erfarenhet av, eventuellt en pågående process faktiskt, och det är inte bra för hjärtat. Eller hjärnan, kanske. Fast det gäller ingen av mina hundar.
Positivt är väl att jag fått namn och nummer till både Polisens och Securitas hundenheter angående lämplighetstest, samt fått tillgång till Arlandagymnasiets trä- och metallverkstad för uppletande och sök med Diezel. Jag vet inte riktigt vad jag ska koncentrera mig på dock. Jag har en del bollar i luften. Min gissning är att Diezel är för "mesig" för att vara tjänstehund vars huvuduppgift är att avvärja överfall. Diezel vill nog mest bli klappad. Därför lutar det en smula mer åt terapihundsjobbet.
Undrar om jag borde se en film. Eller kanske äta. Eller kanske båda två.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar